Facklitteratur
Rwandas flagga. Foto: Colourbox.

Rwandas flagga. Foto: Colourbox.

Djävulens kokande kittel

Publicerat 10 januari 2013 | Av |

Att överleva det värsta. Tutsiern Révérien Rurangwa är 15 år när han mister 43 av sina släktingar och själv blir svårt sargad under folkmordet i Rwanda.

Hans självbiografi, Men jag överlevde, är en viktig vittnesbörd för omvärlden.

Grönsaker och frukter som klyvs mitt itu; ljudet är detsamma, men det är människor det handlar om. Révérien Rurangwa är den ende som överlever, svårt skadad, när hutuerna tränger sig in i skjulet där han och hans släktingar gömmer sig sedan dödandet har tagit fart. Deras grannar, pubägaren nere i byn – plötsligt stormar de fram med sina macheter med målet att döda så många tutsier de kan.

Under våren 1994 mördades över en miljon människor i Rwanda, enbart beroende på att de var tutsier. Bakgrunden till det som skulle resultera i folkmordet i Rwanda – 1900-talets sista folkmord – var en flygolycka den 6 april 1994. Den rwandiske presidenten Juvénal Habyarimanas privata flygplan exploderar sedan det träffats av två raketer. Omedelbart riktas anklagelser mot tutsibefolkningen som får tjäna som syndabockar.

Révérien tas om hand av Röda Korset, vidare av en schweizisk organisation och hamnar slutligen i den lilla byn La Vue des Alpes. Här försöker han bygga upp ett nytt liv tillsammans med sin adoptivfar och med mentorn Luc som kämpar med det till synes omöjliga: att få Révérien att förlåta. I samma ögonblick som Révérien såg sin mor mördas, försvann hans kristna tro. Inte sedan judeutrotningen har teodicéproblemet känts som ett starkare argument emot en allsmäktig gud och kring detta kretsar många av Révériens och Lucs samtal. Det handlar om att förlåta det omöjliga.

Men jag överlevde är fasansfull – men viktig – läsning som kan ge oss en aning om det trauma som folkgruppen tutsier utsattes för för snart tjugo år sedan.