Arrangemang
Hanna Wikman © Normal förlag och Morgan Larsson © Nicholas Larsson Kopp.

Hanna Wikman © Normal förlag och Morgan Larsson © Nicholas Larsson Kopp.

Din egen berättelse

Publicerat 20 oktober 2010 | Av |

Filmregissören Roy Andersson sa en gång att alla människor har en historia att berätta, det gäller bara att hitta lyssnare.
Hur många halvfärdiga romaner ligger i din byrålåda, eller kanske snarare i ett undangömt dokument på din dator?

På torsdag får vi finbesök när författarna Hanna Wikman och Morgan Larsson kommer för att berätta om sina debutböcker Lift och Radhusdisco i Poesihörnan på Stadsbiblioteket. På Stadsbiblioteket.nu blev vi såklart nyfikna på hur det går till att skriva en bok så vi ställde några frågor till Hanna och Morgan.

Hur skriver man en bok egentligen?

Morgan:
– Dels bör man förstås ha en historia att berätta som griper tag, som intresserar människor, och dels bör man nog ha tränat mycket på att skriva. Själv tycker jag det är otroligt roligt och lustfyllt att skriva, att leta efter de perfekta formuleringarna och bygga upp en värld för läsaren. Och jag tror det är viktigt att vara rädd om den lusten. Jag kämpskriver till exempel aldrig när jag är trött, då sover jag hellre en stund och fortsätter sedan. Sovandet är också bra om man kört fast. Det undermedvetna har en sällsam förmåga att hitta lösningar. Sedan är det viktigt att inte ge upp heller. Det är en sak att börja med en bok, en annan att slutföra den. Det finns väldigt många skrivna böcker i världen, men väldigt många fler som påbörjats men aldrig blivit färdigskrivna. Att omge sig med uppmuntrande personer är också mycket viktigt.
 
Hanna :
– Det beror på vad man vill skriva för något. Men om vi tänker oss att det är en roman av något slag så kan man ju fundera ut vad för historia man vill berätta. Det räcker med någon form av skelett till historia, kanske bara en bit av en handling. Det viktiga är att börja. Och det näst viktigaste är att fortsätta. Vik tid, den du har möjlighet att avsätta, och utrymme för att ägna dig helt åt texten du håller på att snickra fram. Ta det du vill göra på allvar, hitta sådant som inspirerar dig till att fortsätta. Ord, människor, böcker, musik, hela idéstrukturer, händelser. Allt som får dig att fortsätta fatta att det är viktigt att du skriver, vad det nu än är du skapar. Vissa dagar kanske man inte får så mycket skrivet, det känn motigt och då är det viktigt att vara snäll med sig själv, veta att det kommer vara roligt eller lätt eller produktivt en annan dag. Och envist harva vidare. Gärna efter schema. Jag researchar gärna de dagar när jag inte är så kreativ. Eller dammsuger i text jag redan har knattrat fram. Rensar, röjer och stuvar om. Jag rekommenderar att låna böcker med skrivövningar i på biblioteket. Så som Skriv om och om igen av Ylva Karlsson och Katarina Kuick eller Ett eget rum av Virginia Woolf. Klipp och klistra, gör fanzines, skriv överallt och skriv sådant som ingen någonsin ska se. Skriv sånt som alla får se. Skit i traditionerna och lär av traditionerna.

Jag tycker att det är en mycket bra idé att försöka komma in på någon av de skrivarskolor som finns på folkhögskolor. Kommer man inte in så har man i alla fall tagit sitt skrivande så pass på allvar att man lika gärna kan fortsätta när man väl har satt igång. Och kommer man in, vilket du förr eller senare gör, får du tid, utrymme, utmaningar och förhoppningsvis uppmuntran och du får skriva hur mycket du vill. Använd det utrymmet för att sätta igång en bok. Vill du inte gå i någon skola så är det just detta jag vill rekommendera: skriv och fortsätt att skriva. Fortsätt att ha fantastiska idéer och småputtriga, fortsätt att uttrycka dig i skrift, träna upp en arbetsdisciplin och ha roligt medan du gör det. Glöm inte att det kan vara roligt att ha tråkigt.

Men hur vet man när boken är färdigskriven?

Hanna:
– När den är som man vill ha den. När den fortfarande känns spännande
för en själv, men så pass genomarbetad att de ofrivilliga ofullständigheter och motsägelser man själv har kunnat upptäcka är åtgärdade.När den som skriver tycker att boken matchar hur man vill att den ska vara i språk, handling och så vidare. Men det kan vara på ett helt annat sätt än man hade förväntat sig när man påbörjade skrivarbetet. Bara man känner att det stämmer med någon vision kring hur man vill ha det här skrivprojektet. Ingen annan kan avgöra det. Men andra kan hjälpa en att lösgöra sig från materialet. Säga: ”Det är klart”,  ”Släpp
sargen”.

Morgan:
– Jag tror det är viktigt att öva sig i att ”bli klar”. Att skriva till exempel en kortnovell och göra om den en massa gånger tills den känns helt färdig. Och sedan låta ”det färdiga” ligga en vecka, eller en månad, eller ännu längre, och därefter läsa det med nya ögon. Håller det även då kanske det är att betraktas som färdigt. Och till slut lär man sig förhoppningsvis bättre och bättre att känna när det är klart. Det är en av de viktigaste förmågorna att träna upp i skrivandet, tror jag. En stenskulptör som inte vet när han är färdig får bara grus kvar, hur duktig han än är.

Finns det någon bok som du önskar du att du hade skrivit?

Morgan:  
– Jag vet ingen bok jag önskar att jag skrivit. Men jag önskar kunna skriva en bok lika storslaget enkel som Siddharta av Herman Hesse, eller kunna formulera lika fantastiska liknelser som Arundhat Roy i De små tingens gud, eller uttrycka magiska händelser lika vardagligt som Haruki Murakami i Fågeln som vrider upp världen.

Hanna:
– Kanske Röda Zora av Kurt Held. Jag tror att han skrev den tillsammans med Lisa Tetzner. Eller någon rysk poesisamling som hittas i ett avloppssystem i Jelabuga långt efter min död.

Missa inte Hanna och Morgan i Stadsbibliotekets Poesihörna torsdag 21/10 klockan 18.00. Fri entré såklart!