Arrangemang
Dicksonska.front.Stadsarkivet.

Dicksonska Folkbiblioteket. Bild: Stadsarkivet.

Det var då: 102 år tidigare

Publicerat 23 augusti 2011 | Av |

Bland gömmorna i Stadsbibliotekets arkiv hittas en årsberättelse från bibliotekets verksamhet daterad år 1909, och tiderna har förändrats…

James Robertson Dickson var en inflytelserik man som gärna ville bidra till folkbildningen i Göteborg. Han var så engagerad att han testamenterade en stor summa pengar för att ge möjlighet till att bygga ett folkbibliotek för alla på adressen Södra Allégatan 4. 1897 invigdes huset som döptes till ”Dicksonska Folkbiblioteket”. Idag kallas huset för Allégården istället. På Södra Allégatan låg göteborgarnas biblioteket till och med 1967 då lokalerna byttes mot ett nybyggda huset på Götaplatsen där vi finns ännu idag.

Genom åren har statistik för besök och utlåning följts och rapporterats noga och det är spännande att få en uppfattning om hur verksamheten på biblioteket har utvecklats.  I årsberättelsen från 1909 går att läsa att biblioteket har öppet vardagar klockan 12-14 och 17-21 samt söndagar 18-21. Dagens öppettider är vardagar 10-20 och helger 10-17.

Antal besök för 102 år sedan var 269 083, motsvarande siffra för Stadsbiblioteket visar att vi förra året hade nästan 1,5 miljoner besökare. Men det är klart,  antalet göteborgare i staden har naturligtvis också ökat. 1910 bodde det 204 272 invånare i staden, detta att jämföra med 2010 års siffra på 513 751 (SCB:s siffror).

Dicksonska biblioteket fick ett uppsving i antalet besökare 1909 till följd av den så kallade Storstrejken som ägde rum under 4 augusti-4 september. Strejken tog sitt avstamp i tidens lågkonjunktur där arbetsgivare ville sänka lönerna för anställda inom textil, pappersmassa- och sågverksindustrin.

Noterbart är att det i årsberättelsen står att läsa att ”På grund af det synnerligen ansträngande arbetet under sommaren ha expedienterna i likhet med föreståndarinnan åtnjutigt hvardera 4 veckors semester (mot 3 veckor under de närmast föregående åren)”.

Man kan undra hur siffrorna kommer att se ut om ytterligare hundra år och det är svårt att föreställa sig hur våra läsbeteenden och användningsområden på biblioteket kommer förändras. Kunde till exempel dåtidens bibliotekarier och låntagare föreställa sig att böcker skulle finnas i elektroniskt format och läsas från en platt, lysande skärm?

Vad tror du? Hur kommer vi använda oss av framtidens bibliotek?