Ida Hallgren. Bild: privat.
Det svåra i livet – om negativt tänkande, existentiella frågor och acceptans
Vad kan vi egentligen förvänta oss av livet? Det är ju inte direkt någon sinekur att vara människa och evig lycka är knappast att tänka på. Lika bra att vi inser det. Så skaver det inte en aning att hela tiden försöka tänka positivt?
Ida Hallgren är psykolog och doktorand i praktisk filosofi och psykologi. Hon har funderat mycket över trenden positivt tänkande och vad den gör med oss människor. Därför startade hon kurser i negativt tänkande som genast blev fulltecknade.
Det tycks finnas ett behov av att diskutera den tankeart som varit framträdande de senaste decennierna – att bara vi letar efter solsidan av allt, så ökar vår lyckopotential. Mörkret behövs för att vi skall få syn på stjärnorna, utan mörker intet ljus och annat sådant.
Man tänker på Polyanna och hennes vara-glad-lek. Den som läst den gamla flickboken minns att Polyanna önskade sig en docka, men i stället fick ett par kryckor i present. Varför det? Jo, då kunde hon glädja sig åt att hon inte behövde använda sig av dem. Detta blev sedan ett tema i Polyannas liv. Allt elände hon råkade ut för blev till en välsignelse och inget bet på henne, för hon kunde ju ständigt vara glad åt att det kunde varit värre.
Att hela tiden försöka vända olyckan till sin motsats verkar lite krampaktigt. Samtidigt kan en sådan inställning säkert underlätta, om man vill ta makten över sitt liv och finna nya vägar. Att värma sig med offerkoftan för länge brukar inte ge någon utdelning.
Förväntningarna på lycka blir inte mindre av att många ständigt visar upp det bästa ur sitt liv på sociala medier. Man kan förledas att tro att man är ensam om ha ett ansträngt liv när man noterar att alla andra verkar så tillfreds och lyckade hela tiden.
Är det inte så att det behövs en motvikt till alla sätt att närma sig livet på? Om vi i några decennier föreställt oss att vi själva är vår lyckas smed; att olyckor och tragedier bara får oss att växa och bli bättre människor, är det kanske dags att glänta på dörren till en acceptans av livets mörka sidor och se vad ett sådant förhållningssätt kan ge.
Men hur tänker man negativt? Är det detsamma som att erkänna att man har svarta tankar, att man inte alltid bubblar av välvilja och vill se livet från den ljusa sidan? Kanske att vägen framåt underlättas av att vi bejakar att det faktiskt är svårt att upptäcka ljuset i vissa stunder och därmed tillåter oss att vara kvar i det mörka tankeklimatet tills vi är redo att ta oss vidare. Om man sopar allt under mattan och likt Polyanna leker vara- glad-leken, slår det tillbaka förr eller senare.
Samtidigt är det en god sak att försöka ta rodret och bli herre över sitt eget öde. Nu får det vara nog, kan man tänka. Ältandet är ju en energikrävande och destruktiv känsla. Kanske det är vad alla lyckoprofeter egentligen menar? Att man skall undvika att fastna i en negativ tankespiral. De faktiska sakernas tillstånd, som man inte kan ändra på är ju som dom är. En acceptans av livets skuggsidor skapar en större balans.
Kom och lyssna på filosofen Ida Hallgren, så reder hon ut begreppen åt oss.
Jag läser gärna böcker från Afrika och Asien och gillar att resa iväg med hjälp av litteraturen. Jag skriver också om böcker som inte fått så stor uppmärksamhet men som berört mig och om bortglömd litteratur.
