De skamliga böckerna

Stämmer det verkligen uttrycket visa mig din bokhylla och jag ska säga dig vem du är? För är det inte så att det första vi gör när vi besöker en ny bekantskaps hem är att titta i bokhyllan? Jag vet att jag gör det. Vi går i alla fall inte och gräver runt i folks badrumsskåp och garderober, det är för privat. Men bokhyllan, där är det fritt fram att botanisera och kommentera.

En skämsbok kan vara många olika typer av böcker. Vad som kategoriserar en skämmig bok är helt och hållet upp till den som äger boken. Det behöver inte alls vara skamset att ha spaltmeter med Danielle Steel, men det kan finnas lägen då vissa böcker avslöjar lite för mycket om dess läsare. Jag har till exempel en kompis som illa kvickt gömmer undan raggningsboken Spelet av Neil Strauss när det kommer dambesök. Själv har jag stuvat undan några av mina många fackböcker om katter eftersom jag inte gärna vill spä på myten om mig själv som en galen kattdam.

I en artikel i Dagens Nyheter från december förra året presenteras siffror som visar att de allra mest populära e-böckerna är de romantiska, ja eller ”tantsnusk” som det lite taskigt kallas ibland. Artikeln vill peka på att eftersom e-böckerna inte visar sitt omslag utåt blir det lättare att ”i smyg” läsa dem. Vem vet? Kanske är det så att vi skäms för just de böckerna, eller så har den frekventa utlåningen helt enkelt att göra med hur omtyckta de är. Vi vill helt enkelt läsa dem.

Det förnuftiga hade naturligtvis varit att bestämma sig för att inte censurera bokhyllan och stolt säga till sig själv att man duger som man är. Jag tycker ändå det är okej att ha sina bokhemligheter, det viktigaste är ju att inte strunta i att läsa precis allt det där pinsamma, sliskiga och pretentiösa som man älskar.

Vad tycker du? Finns det böcker du skäms över och gömmer undan eller står du rakryggad för allt du läser?