Dansa fastän hjärtat brister
Jag lyssnar på ”Dansa, fastän” och får en sån djävulsk lust att dansa. Jag målar läpparna, sätter på mig klänningen, klackarna, släpper ut håret och höjer volymen. De första raderna sipprar ut genom högtalarna, in i mina öron och uti mina ådror. Min puls ökar med takten och min kropp dras med.
Jag som inte ens kan dansa och inte sjunga heller för den delen. Det är blandningen av tragedi och en dansant melodi som får mig att varken veta in eller ut. Jag vill bara dansa, sjunga, skratta, gråta och det är precis vad jag gör.
Mitt favoritstycke kommer och jag tar sats, tar i ifrån tårna och skriker ut raderna. Jag skriker texten och allting brister men jag fortsätter dansa. Jag känner me
d texten, orden, bokstäverna. Allt simmar ihop till en enda röra. ”Höll ett tal som va för långt, ingen skratta åt poängen, kanske för ja hade glömt vad poängen e med allt här”.
Resten av låten är som en dimma av dans, sång, skratt och gråt. Bilder på hur det var snurrar i huvudet. Sen vaknar jag.
”Om ett år eller två är det aldrig över…” Annika Norlin sjunger sin sista rad och låten slut. Jag sätter mig ner på golvet. Helt matt. Helt Förvirrad. Jag skrattar åt mig själv: För vad har jag att sörja? Han var bara ett kapitel ur mitt liv…
Jag sitter tyst ett slag. Och trycker på play igen.
Sen får det vara bra.
Låna Dansa fastän hjärtat brister som finns på Säkert!’s skiva Facit här på Stadsbiblioteket. Känn med henne i den olyckliga kärleken och dansa fastän hjärtat brister.
/Maja Alin
