Cat Power sommar

När Cat Power (bandnamn för Chan Marshall) kom med skivan Moon Pix 1998 hamnade den på många människors ”Årets besvikelse-listor”. Efter strålande recensioner blev många förvånade över hur ”dåligt” det faktiskt lät. Lite skevt och svagt med internt kryptiska texter. Underproducerat och undanglidande.

Men många älskade det och jag var en av dem. Det lät helt annorlunda än allting annat. Lite mer svårtillgängligt men kanske just därför mer intimt.

Om man har följt Cat Powers karriär från första skivan Dear sir 1995 har man fått en omtumlande resa på alla plan.

Cat Power är bandet som hela tiden bestått av olika musiker och musiken har ändrat stil som en kameleont. Även om Cat Power är ett bandnamn är det bara Chan Marshall som är konstant. I början var det punkiga Sonic Youth som satte tonen, sen stämningsfulla instrumentalisterna Dirty Three, sen grungeikonerna Dave Grohl och Eddie Vedder. Och så vidare.

Som musiker har hon dömt ut sig själv som ”amatörmässig” och hon brukar som mest ta några ackord på pianot eller gitarren om hon spelat själv. Men hennes röst har alltid varit med, mild som mjölk, hård som is och med mer känsla än man orkar med ibland. Det är som om alla hennes nerver sitter utanpå. Största delen av hennes turnerande har varit som att se ett vrak. Hon kom ofta in berusad, blev nervös av applåderna och kunde gömma sig under pianot när det blev för mycket.

För några år sen fick hon nog och slutade dricka. Plötsligt fick hon mer självförtroende, jobbade ihop med erfarna proffsmusiker (som tidigare spelat med Al Green). Hon sjöng säkrare, gjorde riktiga konserter.

Hon träffade en man ochflyttade ihop med honom. Efter 2008 års coverskiva Jukebox blev det helt tyst trots tidigare rykten om mycket nyskrivet material. Hon ville kanske satsa på ett nytt slags liv.

Nu är Chan nyseparerad. Olycklig och stark på samma gång i intervjuer. Hon har snaggat håret, tagit sig samman och spelat in alla sånger hon tidigare tyckte var för personliga. Hon har inte jobbat ihop med någon den här gången. Hon spelar allting själv (utom trummorna), har producerat allting själv och kanske blir det första gången vi verkligen får höra Cat Power vara sig själv helt och hållet.

Nu blir det Cat Power hela sommaren medan jag väntar på skivan Sun som kommer i september. När jag lyssnar på de gamla skivorna känns det som att det inte kan bli bättre än så här. Men vem vet.