Greta Jodal, Foto: Finn Ivar Marum. Joakim Ekendahl och Wei Wetchupakorn. Foto: Simon Schedlbauer
Äventyrsresor med vardagsmänniskor
Många av oss har någon gång tänkt tanken. Att vi skulle lämna vardagslunken och kasta oss ut i det okända. Uppleva hisnande äventyr och vidunderliga landskap, som för evigt skulle fastna på näthinnan. Men för de flesta stannar det vid fantasier och tankar och tänk om… Det krävs ju lite mod och kunskap, och inte minst förberedelser.
Lördagen den 24 oktober kan du lyssna på tre äventyrare som verkligen gjort slag i saken!
Joakim Ekendahl och Wei Wetchupakorn är ett par sedan tjugo år tillbaka. De träffades när Joakim jobbade i Bangkok och Wei flyttade sedan med till Sverige. 2013 bestämde de sig för sitt livs resa. Wei tog tjänstledigt från sitt arbete på stadsbiblioteket och Joakim sa upp sig från sitt jobb. Nu skulle de cykla från Göteborg till Weis föräldrahem i Bangkok.
I tio månader trampade de 1500 mil genom 15 länder!
Jag tänker att den stora upplevelsen är tillfredsställelsen att ta sig fram för egen maskin, meter för meter och få en känsla för de avstånd man faktiskt tillryggalägger. Det kan ju kännas lite snopet när man reser med flyg, att landa i en annan världsdel utan att ha ansträngt sig det allra minsta.
Säkert blir många förvånade när det dyker upp två långväga cyklister i en avlägsen by. Den djärvhet och skyddslöshet som ett par trampande människor från en annan världsdel representerar gör förmodligen människor extra gästvänliga och välkomnande.
Men för mig kan det kännas lite skrämmande att cykla i 47-gradig värme genom öknen i Uzbekistan. Hur vet man att man skall överleva och att organismen pallar för ansträngningen? Förmodligen är ambulansen rätt långt borta ifall det skulle bli kris.. Man får heller inte vara kräsen med övernattning, utan kunna rulla ihop sig i en grotta eller sova under stjärnhimlen. Fast den största ansträngningen är förmodligen att bestämma sig och samla kraft och mod inför världen som ligger öppen. Och att tro att de flesta man möter vill en väl och blir glada över att träffa två cyklande äventyrare från Sverige.
Greta Jodal är trebarnsmamman som länge drömde om att glida över polartrakternas isvidder. I maj 2012 korsade hon Grönland på skidor, dragandes hela sin utrustning i en pulka.
Men nu är det ju inte bara att besluta sig och spänna på sig skidorna. I över ett år låg Greta i hårdträning. I Delsjöterrängen kunde man se henne dra bildäck efter sig för att få upp styrkan. Säkert var det lika ansträngande att behöva besvara de förbipasserandes undrande frågor som att släpa på däcken.
Jag föreställer mig att det krävs väldigt väl genomtänkta förberedelser och mycket kunskap innan man ger sig av på ett sådant äventyr. Hur navigerar man ute på isen? Funkar mobilen på isvidderna? Och det finns förmodligen inga skyltar som anger riktning, utan den måste man hålla koll på själv. Mardrömmen är ju att fara vilse… huh! Och tänk om isen spricker och man driver iväg på ett isflak. Hur undviker man att måla upp alla hemska scenarier innan man ger sig iväg och samtidigt veta vad man skall göra om det händer?
Något man också blir väldigt nyfiken på är drivkrafterna bakom en sådan expedition. Kanske får man en slags förhöjd livskänsla genom de starka kontrastupplevelserna som ett tre veckors långt, avskalat isäventyr ger. Det måste vara den stora kicken!
Jag läser gärna böcker från Afrika och Asien och gillar att resa iväg med hjälp av litteraturen. Jag skriver också om böcker som inte fått så stor uppmärksamhet men som berört mig och om bortglömd litteratur.
