Skönlitteratur

Detalj ur omslaget till "Jungfrustenen". Norstedts förlag.

Äventyr och populärvetenskap

Publicerat 5 januari 2016 | Av |

Första gången som jag, helt ofrivilligt, stiftade bekantskap med boken Jungfrustenen var när brevbäraren knackade på dörren och med ett brett leende överräckte ett tjockt bokklubbspaket. Med tungt hjärta insåg jag att jag hade glömt att avbeställa månadens utvalda bok – igen!!

Lyckligtvis fick jag en snilleblixt. Eftersom det ”bara” var ett drygt halvår kvar till julafton bestämde jag mig för att slå in boken till min dotters pojkvän i julklapp.

Julaftonen kom och gick och jag tänkte inte så mycket mer på boken, men så i mitten av mars fick jag ett telefonsamtal från min dotter, som ville ha reda på vad nästa del – efter Jungfrustenen – heter. Pojkvännen hade sträckläst boken och nu ville hon köpa nästa bok i serien till honom som överraskningspresent!

För egen del har jag på sista tiden slukat de två första tegelstenarna i serien, Jungfrustenen och Fossildrottningen, och sitter mest med näsan instucken i den tredje, nyutkomna, delen Blodssystrarna. Bakom författarpseudonymen Michael Mortimer döljer sig två etablerade författare: Daniel Sjölin och Jerker Virdborg, som vi normalt förknippar med något mer finkulturella skapelser. Ytterligare tre delar är inplanerade i bokprojektet.

Huvudperson i serien är plugghästen Ida Nordlund, som studerar på Karolinska Institutet. Hon är präktig i överkant och så mesig att jag får lov att erkänna att jag får lust att nypa henne emellanåt.

Ida blir på grund av sin vetenskapligt lagda stålmormor insyltad i en härva kring den så kallade ”jungfrustenen”. Hon tvingas fly hals överhuvud mitt under Nobelfestligheterna när den ryske Nobelpristagaren i fysik spektakulärt blir mördad. Rikslarm utgår efter Ida, som tillsammans med sin fosterfar Lasse flyr genom Norrland, Finland och Ryssland, till att börja med. Tätt i hälarna har de en svärm poliser, ett gäng råbarkade ryssar och två omaka män med alldeles egna agendor.

Det rör sig om en, minst sagt, invecklad historia med många sidospår. Färden går inte bara härs och tvärs över jordklotet utan också fram och tillbaka i tiden. Vi blir bekanta med Linnélärjungen Daniel Solander och kapten Cook på fartyget Endeavour. Den danske fysikern och Nobelpristagaren Niels Bohr, Greta Garbo, Frank Sinatra och Josef Stalin, med flera, figurerar också i berättelsen.

Du som är populärvetenskapligt lagd lär få ditt lystmäte av teorier och galna forskare. Emellanåt i mesta laget är jag rädd, men din grad av allmänbildning kommer förvisso att stiga väsentligt.

Om man inte är så petig som somliga recensenter (även om jag delvis håller med om deras invändningar), så kan man roas (och oroas) av en fartfylld och äventyrlig historia och en knasigt överlastad intrig. Som läsare får du inte en lugn stund, även om historien aldrig blir riktigt läskig. Böckerna har lite av Da Vinci-koden, lite av Jules Verne och lite av Tintin. Vissa scener påminner till och med om Hitchcocks Fåglarna.

Låter det krångligt? Nej, böckerna är lättlästa, mestadels underhållande och spännande och – tänker jag – ett gott sällskap i juletider.  Prova Michael Mortimers böcker som omväxling till alla deckare som ofta är stöpta i samma form. De finns också inlästa som ljudböcker med Melinda Kinnaman (del ett och två) och Marie Richardson (del tre) som inläsare. Varför inte låna dem på Stadsbiblioteket för att förgylla helgdagarna?

Själv köpte jag tredje delen, Blodssystrarna, som julklapp till dotterns pojkvän.