Akvarell från "Naturlära". Albert Bonniers förlag.
Augustprisbelönade Lars Lerin läser högt
Säg mig vem som kan motstå Lars Lerins magiska värmländska när han läser sina egna texter? I fjol kunde vi glädjas åt ljudboken Det tysta köket. I år har vi haft reservationskö på inläsningen av boken Snigelsommar.
Att Lars Lerin nu hyllas med Augustpriset för Naturlära är honom väl unt!
Astrid Tomasson stiger i Det tysta köket av bussen för att bli hushållerska hos Arvid Sundström på ett småbruk i Jonhål, en liten värmländsk avkrok, som beskrivs som en förtrollande plats. Astrid blir grannpojken Lars vän och det är hos henne han inspireras till att börja måla.
I Snigelsommar minns Lars sin barndoms sommarlov. Hellre än att umgås med jämnåriga håller han till hos Ingegerd, Margareta och deras gamla mamma Adina Nilsson i Lill-Olofsstugan, i Sunnemo socken, i hjärtat av Värmland. Här njuter Lars av bekymmersfria dagar medan han hjälper till i potatis- och grönsaksland, blomstersängar och med slåttern.
Lars Lerin är en alltigenom lysande berättare. Han beskriver kärleksfullt och poetiskt en förlorad värld, ett stycke svunnet Sverige. Alla vi som har våra hjärterötter fast förankrade i 1960- och 70-talens glesbygd lyssnar andaktsfullt till Lerins ordmåleri. Vi får ta del av årstidernas växlingar, Stjärna, Lilja, Krona och de andra korna, de älskade katterna, sysslorna i köket, tvätten, ledan, varubilens ankomst, otaliga koppar kaffe med dopp, väderleksrapporterna, slåttern, slitet och så det oundvikliga skvallret på bygden. Detta är texter att bli vemodigt förälskad i. Lyssna och njut!
PS. Vet du om att vi som arbetar här på Stadsbiblioteket läser högt ur personliga favoriter på trappscenen, fredagar när klockan slår tolv. Leta efter ”lunchboken” i veckans program.
Trivs bäst bland tal- och ljudböckerna. Vill slå vakt om läsglädjen! Är allätare, men älskar brevsamlingar och biografier över döda kvinnor.
