Att dö och återuppstå

När hennes pappa vägrar betala lösensumman tar männen ut sin frustration och ilska på henne och hon blir våldtagen, slagen, skuren, bränd, allt utom dödad, även om dödad är just det hon känner sig. Livet delas in i ett före och efter, hon kan aldrig bli samma person igen.

Boken börjar med det bländande/förödande:

Once upon a time, in a far-off land, I was kidnapped by a gang of fearless yet terrified young men with so much impossible hope beating inside their bodies it burned their very skin and strengthened their will right through their bones. They held me captive for thirteen days.

They wanted to break me.
It was not personal.
I was not broken.
This is what I tell myself.

Oerhört plågsam och detaljerad läsning står det i många omdömen. Men jag kan snarare tycka att Roxane Gay som skrivit romanen håller mycket tillbaka och besparar läsaren den värsta misshandeln också, så att läsaren blir lika chockad som de anhöriga när skadorna redovisas senare, hos läkaren. Däremot är skildringen av den psykologiska nedbrytningen obarmhärtig. Mireille är en ovanligt hård huvudperson, nästan omöjlig att kuva. Hon förolämpar sina kidnappare, hon kämpar emot, oavsett vad det kostar henne. Det är först när de hotar att ta hennes barn också som hon förlorar sig själv i ett försök att rädda honom.

Och vägen tillbaka blir lika svår som själva övergreppen. Sviken av sin pappa, besviken på sin man, oförmögen att röra vid sitt barn. Hur ska hon bli levande igen?

Boken kan läsas som en skildring av övergrepp och vad de gör med en människa. Men det finns så mycket mer här, som gör det till hypnotisk läsning. Kapitlen med kidnappningen varvas med hur Mireille träffade sin man, och visar hur hon alltid tidigare varit en kvinna som haft kontroll. Svår att älska och med svårigheter att älska, har hon ändå alltid lyckats formulera och få vad hon behöver. Och i sin kärvhet är hon också storartad, som när hon tar hand om sin svärmor under en längre tids cancerbehandling, trots att hon dagligen blir kritiserad och förolämpad.

Man får en skildring av ett Haiti med klasskillnader som inte går att föreställa sig, och där kidnappningar är vardag. (Tvetydigheten i originaltiteln An Untamed state med”state” som kan betyda både stat och tillstånd är ingen slump.) Och pappan som motiverar sin hårdhet i förhandlingarna med omtanken om sin familj. Han kommer från fattigdom och vill inte tillbaka, vill inte dra med sig familjen han ansvarar för. Ångrar han sig sen? Kan hon förlåta?

Det är en tung bok att läsa på många sätt, men ändå hoppfull. Ändå fantastisk i sitt ursinne och sina karaktärer. Mireille är så ovanlig, långt ifrån det klassiska based-on-a-true-story-offret, hennes äktenskap är komplext och boken känns konstigt nog mer sann och ärlig än många ”sanna berättelser”. Kanske för att den vågar utforska mörkret, inte bara i förövarna utan i också i de anhöriga, och i offret självt. Så njutbar att jag spred ut de sista få kapitlen över en hel dag för att jag inte ville lämna ifrån mig den. Språket är rytmiskt och dramatiskt på engelska, men boken finns såklart översatt för den som hellre läser på svenska! Untamed State heter den alltså på engelska. I vilt tillstånd på svenska.