Skönlitteratur

Foto: privat.

Annicas bästa poetiska romaner 2016

Publicerat 28 december 2016 | Av |

Annica Lindberg kan du ha träffat på Plan 1. ”Om mig kan sägas att jag arbetar med bibliotekets konstavdelning med särskilt fokus på samtidskonst, grafisk konst, design och mode. Jobbar även en del på 300m2.”

Mina favoriter från 2016 har inte bara det gemensamt att författarna romandebuterade i år. De är därtill verksamma som poeter, födda i slutet på 80-talet och skriver på sina respektive sätt om en fragmentarisk och liksom flytande tillvaro. De dekonstruerar den traditionella bilden av kvinnlighet och låter sina berättarjag vara destruktiva, vilsna, sökande samtidigt som de är skarpsynta, självmedvetna och utan skam. Det är fantastisk läsning, poetisk prosa när den är som allra vassast.

Celestine av Olga Ravn

Jag skulle kunna skriva spaltmeter om Celestine! Om hur poetiskt, spänstigt och träffsäkert språket är, näst intill elektriskt på sina håll. Om formuleringar som fullständigt golvar en. Om den desorientering som bokens berättare upplever inför sin livssituation, en känsla av att ha lämnat barndomen bakom sig men utan att på riktigt klivit in i vuxenvärlden. Vad betyder det ens, att bli vuxen när man tillhör en generation som liksom bara flyter omkring? Bokens berättare är runt 30, lever i en ambivalent relation med en man där hon ena dagen vill bära hans barn och andra dagen inte står ut med hans närvaro. I en ansträngning att förändra sin tillvaro, kanske ”växa upp”, tar hon anställning som lärare på en internatskola, inrymd i ett gammalt slott på den danska landsbygden. Någon gång på medeltiden murades en ung flicka, Celestine, in i en av slottets väggar av sina föräldrar – en repressalie för en olovlig kärleksaffär. Om nätterna går den vitklädda Celestine igen i skolans korridorer och vindlande trädgård, och som en modern osalig ande börjar bokens huvudperson också vandra omkring nattetid. Hon identifierar sig med spöket, väger sin vilsenhet mot Celestines absoluta ofrihet. Olga Ravn ingår i en ny våg av unga poeter i Danmark och är en av samtidens intressantaste röster.

Tripprapporter av Tone Schunnesson

Det jag hade hört om Tone Schunnessons debutbok innan jag fick den i mina händer var att den handlade om att knarka. Mycket knark, olika sorters knark, smuts och misär. Och visst är det smutsigt. Svettiga lakan, solkiga förbindelser och nerspydda taxibilar. Men framför allt är Tripprapporter en poetisk och stark redogörelse för en turbulent resa i tid och rum. En snabb, tät och träffsäker rapport avlagd utan skam eller ursäkter. 

Kärleksbrevet av Anna Axfors

Anna Axfors tillhör en ny generation svenska poeter. Hennes poesi utmanar tankemönster med plötsliga och ofta absurda vändningar i texten; populärkulturella referenser och fyndigheter i helig förening med existentiella och allvarliga teman. Tillvaron är fragmentarisk och skildras i något som liknar dagbokstext men som rymmer så mycket mer. Debutromanen Kärleksbrevet är ett koncentrerat, laddat brev till en döende mor, en mor som i all väsentlighet lämnade bokens berättare för längesen. I en ömsint sista hälsning redogör den unga kvinnan för vem hon blivit sedan de träffades sist, återgett på organisk och lättflytande prosa. 

Kommentarer inaktiverade.