Nedräkningen, Skönlitteratur

Andreas Roman. Foto: Mattias Nilsson.

79 dagar kvar tills Stadsbiblioteket öppnar

Publicerat 3 februari 2014 | Av |

Det bästa med bibliotek är allt det oupptäckta som finns där, tycker författaren Andreas Roman. Om 79 dagar öppnar ett skinande nytt Stadsbiblioteket på Götaplatsen. Det firar vi med att prata bibliotek med intressanta göteborgare fram till invigningen den 23 april.

Göteborgsförfattaren Andreas Roman skriver kusliga skräckthrillers. Andreas senaste bok Doktor Joseph, är första delen i en planerad triologi – Stockholm vodou. Tydligen skriver han även på en barnbok, så alla barn har något läskigt att se fram emot.

Vad är det bästa med bibliotek?
Allt det ouppptäckta, och den rådande tystnaden. Här finns litteratur som är över tusen år gammal i en stillsam och fridfull miljö, nästan som att simma runt på havets botten och leta efter skatter. Man hittar alltid något, man vet bara inte vad. Och det är det som är så spännande.

Hur ser ditt drömbibliotek ut?
Högt i tak. Vi snackar tiotalts tiotals meter. Man måste ha sådana där höga stegar på hjul för att nå de mest svåråtkomliga och tunglyfta verken. Ljuset rinner in från stora fönster och dolda gluggar, så vart man än är så finns det en ljus plats att läsa på. Bortom de mest uppenbara arrangemangen med fåtöljer och soffor vid öppna eldar eller under inomhusväxande träd, finns det små gömmor med enskilda platser där man sitter ensam och läser, funderar eller skriver.

Vad hoppas du hitta i det nya biblioteket?
Framför allt händelser och sammanhang. Besök från folk som jobbar med berättande, inte begränsat till att skriva. Redaktörer, regissörer, skådespelare, författare – alla som arbetar med att berätta något och som har något att berätta om det, får gärna komma och berätta om det.

Har du ett favoritbiblioteksminne?
När jag var liten, typ runt tio år eller så, gick jag alltid till biblioteket efter skolan, tog en bok och läste. Ibland fastnade jag och kom inte därifrån. En gång blev min mamma orolig på riktigt och började ringa runt. Hon ringde bland annat till biblioteket, där den rådande bibliotekarien sa att ja, han är här och han är bedårande.

Vilken är den bästa och sämsta bok du läst?
Det finns böcker som påverkat mig på ett fundamentalt plan, men ingen av dem var skönlitterär. Men en av de historier som fortfarande har grepp om mig tolv år efter att jag läste den, är Den Hemliga Historien av Donna Tartt. Så avseende det bästa, får det bli den – med Kafka På Stranden av Haruki Murakami som god tvåa, och Life of Pi av Yann Martel som en bubblare.

Det sämsta är väsentligen svårare. Det är sällan jag minns en lågkvalitativ upplevelse, eftersom litteratur nästan aldrig är så dålig att man minns den för sin kalkonstatus. Men en av de böcker som gjort mig mest besviken, för att den skrevs och för att den inte var bra, är Mostly Harmless av Douglas Adams. En serie som börjar och fortsätter så starkt, ska inte svärtas av en så svag final. Varför skrev han denna? Det kan jag inte fråga honom, för han finns inte kvar. En slags bubblare här måste bli Hypnotisören av Lars Kepler, som är spännande och bra och så kalkylerad att jag ser mönstren träda fram i den tydligare än en ekvation gör för en matematiker. Inget fel i det. Men i just Hypnotisören lyckades inte historien överglänsa strukturen, vilket exempelvis Läckberg lyckas bättre med.

Vad läser, lyssnar och ser du på just nu?
Just nu läser jag the Book Thief av Markus Zusak. Jag tittar på Masters of Sex och Curb Your Enthusiasm. Jag lyssnar på Of Monsters and Men och Daft Punk. Och – jag skriver på en barnbok. Givetvis kommer jag skrämma vettet ur de små liven. Hurra!